Seelia, husets äldsta katt; 9 år ung, är en synnerligen energisk och snacksalig siamespadda. Hon är också väldigt mån om att framställa sig själv som en TUFF brud i kaxig förpackning; och de där extra hektona på magen är faktiskt en del av en "respektingivande kroppshydda", inget annat, hävdar Seelia.
Husets samtliga leksaker har fått stifta bekantskap med Seelias huggtänder och hårda nypor, och Seelia själv är inte sen med att visa var skåpet ska stå. När ett gäng små fjuniga påskkycklingar gjorde entré i går så hojtade Seelia "TALK TO THE PAW!" Lillegutt var stum av beundran, och kycklingarna darrade av skräck och fasa när Demolitionkatten Seelia kastade sig över dem.
Påskkycklingarna var införskaffade för att jag hade en idé om att ta fina påskbilder på katterna... men well; det borde jag veta vid det här laget att jag och katterna har helt olika åsikter om vad "fina bilder" är. Många bilder med de arma kycklingarna blev det, jag lovar att visa en del av dem lagom till påsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar