The Model

Pixi skickar en glamourös idolbild á lá "filmstjärna från förr" till sina beundrare. 

Själv nynnar jag på Kraftwerks "The Model" när jag bläddrar igenom ett gäng gamla Pixibilder på datorn. Pixi är proffs på att Strike a pose! Denna bilden är från 2010, men Pixi är såklart lika förtjusande idag, och i sommar firar hon sin nionde födelsedag.
(Pixi själv ligger i mitt knä i skrivande stund, och ackompanjerar mitt nynnande med högljudda snarkningar. Precis som det anstår en lite till åren kommen dam!)

Glad påsk!

För ett tag sen köpte jag ett gäng små påskkycklingar i pigga färger. De gjorde succé hos katterna (vilket egentligen inte var meningen, de skulle ju vara "fina på påskbordet", men nu är de söndertuggade och tuffsiga, snudd på skalliga). Katterna tyckte att detta var en fantastisk kul present, tänk att matte alltid kommer hem med så mycket kul som man kan leka med! 

Lillegutt var alldeles förundrad över färgprakten och kunde inte slita blicken från de små kycklingarna. Hans pyssligaste, moderliga sida var i sitt esse när han puffade med nosen på sina små vänner och nös när de killade honom på nosen.

"Jag ska sitta här och titta på dem... de är sååå fina! Den turkosa är nog min favorit... näe, den mörkrosa... eller nä; den gula..."
Men sen blev Lillegutt kissnödig så medan han gick på lådan så bad han tant Seelia passa kycklingarna. Seelia var inte svårövertalad, hon hoppade ner i sängen likt en jättestor hönsmamma och alla de små kycklingarna samlades vid hennes tassar.

"Nu är du snäll vid påskkycklingarna Seelia, du får inte tugga på dem!" sa jag; vis av tidigare erfarenheter när det gäller Seelia och pynt.
"Oh nääääääeeee, det skulle jag ALDRIG göra!" fnös Seelia indignerat. Och för att visa vilken fridsam och snäll katt hon är spärrade hon upp sina blåa ögon och såg lika oskyldig ut som ett litet lamm. Titta bara, snällaste katten i stan:

Men knappt hade jag vänt blicken mot kameran för att kolla batteriet förrän Seelia förvandlades likt en Mrs Hyde...

"Hehe....! Darra små påskkycklingar, darra av skräck!!" skrockade hönsmamman Seelia.

"NAMNAMNAMNAM!!!"

Påskpyntets skräck - aka Seelia - strikes again! 

...och jag måste nog säga att jag nog inte vill pynta påskbordet med de sorgliga stackars påskkycklingarna; de blev inte riktigt vad de en gång varit när de hade stiftat bekantskap med Seelias gaddar. 

Om ni hör nåt i luften som surrar...

...så är det bara Lillegutt som Hurrar! Nu är det vår!

Och är det vår ute så ska man banne mig vara på balkongen, fastän det är ganska kallt ute och pälsen ställer sig på ända. Och så ska man få lov att vara ute hur länge man vill också; inte behöva gå in när sjåp-matte tycker att man börjar bli blå om nosen. Det tycker i alla fall Lillegutt.
Han var ganska sur när jag bar in honom från årets balkongpremiär; fastän han var kall som en isbit och öronen darrade av vårkylan. "Det är bara premiärnerverna, då blir man lite darrig i örona vettú!" sa Lillegutt.

Nja, LITE varmare får det allt bli innan det blir balkonghäng på riktigt! 

Talk to the paw, påskkycklingar!

Seelia, husets äldsta katt; 9 år ung, är en synnerligen energisk och snacksalig siamespadda. Hon är också väldigt mån om att framställa sig själv som en TUFF brud i kaxig förpackning; och de där extra hektona på magen är faktiskt en del av en "respektingivande kroppshydda", inget annat, hävdar Seelia.
Husets samtliga leksaker har fått stifta bekantskap med Seelias huggtänder och hårda nypor, och Seelia själv är inte sen med att visa var skåpet ska stå. När ett gäng små fjuniga påskkycklingar gjorde entré i går så hojtade Seelia "TALK TO THE PAW!" Lillegutt var stum av beundran, och kycklingarna darrade av skräck och fasa när Demolitionkatten Seelia kastade sig över dem.  

Påskkycklingarna var införskaffade för att jag hade en idé om att ta fina påskbilder på katterna... men well; det borde jag veta vid det här laget att jag och katterna har helt olika åsikter om vad "fina bilder" är. Många bilder med de arma kycklingarna blev det, jag lovar att visa en del av dem lagom till påsk.

Vi skakar liv i bloggen igen!

Om det fortfarande är någon som kikar in på denna arma blogg som aldrig tycks uppdateras så vill vi bara säga HEJ! Nu ska vi ta oss i kragen och försöka bli bättre på att berätta om liv och leverne i det S*Mijmu Pix-iska hemmet. 

Hårddiskarna svämmar över av kattbilder, och frågar man katterna själva (siameser är lite egenkära och självupptagna, somliga mer än andra; hint hint Seelia) så borde hela vida världen darra av spänning inför varenda uppdatering från deras liv och vardag. Och nu har världen hållits i oviss spänning länge nog; enligt katterna alltså, och bör återigen få återkommande och hyfsat regelbundna uppdateringar från denna trios vardag.
Så Be Aware Världen; nu tar vi oss i kragen med bildbombandet! 

PS:
Jag har kopierat över en massa inlägg från förra bloggen; det är därför som det står datum från 2012/2012 överst i inläggen. 

Selfie enligt Seelia

Den 21 november 2013:

Seelia har snappat upp selfie-trenden och sticker numera in nosen i kameran så fort hon kan. Tätt, tätt intill linsen så att den immar igen.
På en selfie-kattbild är det uppenbarligen ju-mer-nos-destå-bättre som gäller. Seelia är stolt, hon har en gigantisk nos på alla bilder och är följaktligen skitsnygg!

Say Cheeeese!

Den 20 maj 2013:

Pixi - vår självutnämnda Supermodel - visar Seelia hur man agerar framför kameran. Ett stort och brett leende är det som gäller!

Seelia var måttligt intresserad av Pixis generösa foto-tips. Det enda som är kul med kameror enligt Seelia är om de har en rem som man kan bita i, och helst också bita/slita itu. Det är grejer det!

Balkongblomster

Den 20 maj 2013:

Pang! sa det och så gick det från smygande, begynnande vår till nära nog högsommarvärme på några få dagar. Åtminstone känns det så. Varmt som om det vore mitt i sommaren alltså.
Katterna - i synnerhet fryslorten och soldyrkaren no 1; Lillegutt, älskar att sitta på balkongen om eftermiddagarna och sola näsan och speja på skator.
Och käka blommor! Penséer är förvisso "ätliga", men de är betydligt trevligare som blommor på en liten trind penséplanta än som söndertuggad och uppspydd, sorglig liten rest i en kräkpöl, tycker jag. Fast vi har förvisso lite olika åsikter om den saken, katterna och jag.

Hej våren!

Den 8 maj 2013:

Efter en lååååång och kall vinter har det äntligen blivit vår. Lillegutt njuter i fulla drag på balkongen om eftermiddagarna, man kan aldrig få för mycket sol på näsan hälsar han!

En sol har slocknat

Den 9 februari 2013:

Min stora kärlek och vår älskade vän Kingston har somnat in. Han är djupt saknad av oss alla och det är så svårt att förstå att han är borta.

Även om alla katter är älskade så är det några av dem som är särskilt speciella i sitt slag, och lindar sig långt, långt in i hjärteroten på en. En sådan katt var Kingston. Så snäll, så glad och kelig; en knubbsäl och Mumin (med sin runda, vita mage), och en så tålmodig och dyrkad onkel.

Läs mer på hemsidan (www.mijmupix.se) om Kingston.

Konsten att få till fina julbilder

Den 16 december 2012:

Ibland slår inspirationen till och man tänker att NU ska jag försöka ta några jättefina julbilder på katterna. Med så fina och fotogeniska motiv - vad kan gå fel?
I dag var det en sån dag här, och för att verkligen få till lite Lucia/jul-stämning på bilderna så knåpade jag ihop två små stjärngossestrutar i lagom storlekar för herrarna Kingston och Lillegutt.

Stjärngossestrut no 1 provades på en yrvaken Kingston. Lillegutt vaknade och tyckte att det här såg väldigt festligt ut!

HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Lillegutt tyckte att detta var det roligaste han sett på år och dar!

Ungefär här började min fotoinspiration dala lite... Kingston poserade snällt men väldigtsömnigt i sin lilla stjärngossestrut, men såg snarare ut som Sven Melander i "Sällskapsresan 1" än en mysande julmisse.

Lillegutt fick också prova en stjärngossestrut. Jag hade fullt sjå med att peta på de sömniga motiven för att de skulle se vakna, söta och julfina ut. Det gick sisådär.

Nu var det Kingstons tur att skratta, Lillegutt såg jättearg och jätterolig ut!

Seelia blev irriterad på allt åbäkande och de där supertöntarna Lillegutt och Kingston i sina fjantiga hattar. De små stjärngossarna blev lite generade - och ännu mer sömniga - och tyckte att det räckte med Lucia-fånigheter för idag.

Nu somnade motiven. Mitt i fotograferingen.

Häpp! Så var det med den fotosessionen. God natt! hälsar Kingston & co

Tre generationer damer

Den 27 augusti 2012: 

I dagarna är det två år sen den senaste S*Mijmu Pix-kullen föddes. Tre oerhört efterlängtade och speciella små knattar såg dagens ljus. Tänk vad fort tiden går!
Idag satt jag och tittade igenom en mängd bilder på denna kullen och blev så nostalgisk (och kattungesjuk)! 

Här kommer det en liten bildkavalkad på tre generationer fantastiska, speciella och alldeles oerhört älskade siamesdamer! Först mamma och mormor Seelia, CH S*SeeSoo Soulmate. Seelia är svartsköldpaddsmaskad och är 7,5 år gammal - en tuff actionpadda i sina bästa år med andra ord :-)

Seelias dotter Lilly, S*Mijmu Pix Molli Minttu, är också svartsköldpaddsmaskad. Lilly är 4 år gammal och är en av de katter jag fött upp som lämnat ett alldeles särskilt avtyck i ens hjärta. Lilly föddes två dagar senare än sina syskon och kom till världen med en liten tuppkam på hjässan.
Visst är de lika varandra, mamma Seelia och dottern Lilly?

Här är Lillys dotter och Seelias barnbarn Pompeija; S*Mijmu Pix Tiger Lily, som alltså nyss fyllt två år. Pompeija fick diarré sitt andra dygn i livet och halkade efter syskonen i vikt den första tiden som liten. Men det här är en liten fighter och en riktig tiger ska ni veta! Pompeija var den tuffaste lilla kattunge man kan tänka sig och växte upp till en smäcker skönhet. Såväl Lilly som Pompeija har ärvt mamma/mormor Seelias mörkt, mörkt blå ögonfärg.

Bara för att Pompeija var en så rackarns söt liten bebis så kommer det en bild på baby-Pompeija också:

Ack ja, kattungar! De här små liven man har hos sig i drygt 14-15 veckor innan de flyttar till sina nya familjer - tänk vilka enorma avtryck de gör i ens hjärta!

Mer om dessa tre damer här ovan kan man läsa om, och se bilder på, på hemsidan:www.mijmupix.se
(Och skulle du som läsare vara intresserad av att bli fodervärd till en liten siames framöver så läs mer under fliken "kattungar" på hemsidan, eller kontakta mig för mer information)

Rastgårdens stensättning

Den 18 augusti 2012: 

Här kommer en liten uppdatering från katternas rastgård och den färdiga stensättningen.
(Eller rastgård och rastgård förresten; det är ju mer än så egentligen; inte bara ett rum för katterna utan även för oss tvåbenta, och alla blommor och växter. Uteum? Trädgårdsrum? Katt-pergola? Kärt barn har många namn och väldans uppskattad är vår gröna, sköna rastgård!)

Katterna inspekterade arbetet med stensättningen under hela arbetets gång, men det sista blev klart en sen kväll när det började mörkna ute så katterna fick vänta tills dagen efter med att ta en invigningsrunda på den helt färdiga stensättningen.

Kingston var helt förundrad över sanden och grusen som jag höll på att sopa mellan stenarna. Lite läskigt och killigt att gå på, men ganska coolt!

Lillegutt kastade sig ner på marken och gjorde värsta break dance-movesen på rygg och rullade runt som en helt vild och exalterad galning. Tjohej!
Kingston var först lite generad över Lillegutts galenskaper, men sekunderna senare rullade han också runt där i gruset som ett stort Mumintroll och gnuggade sig förtjust mot stenplattorna med alla tassarna i vädret. Myyyysigt! Grabbarna Grus = killarna som älskar att skita ner sig!

Så här blev rastgården åt ena hållet:

...och åt andra hållet:

Med stensättningen blev rastgården mer "enhetlig" och sammanhängande. Förut var det såväl gräs som små granitrosa gatstenar på markytan och det blev ett ganska rörigt och oroligt intryck med alla blomkrukor och växter till detta.
Parasollet fyndades på Ikeas sommarea och blev pricken över i! Pixi kom på att det var jättemysigt att ligga i skuggan under parasollet och kela med stolsdynorna:

Kingston - ständigt lika mån om att vara i centrum så att man inte ska glömma att kela med honom! - kom såklart springande och skulle också vara med på bild:

Pixi blev lite sur, tjockisen Kingston tog ju upp all plats så hon kunde inte kela med stolsdynan mer. Hmpf! Kingston posade för kameran och spann så det dånade. Notera hans fina leende på bilden här nedan :-)

Till sist tröttnade Kingston på att posa för kameran och begav sig in för att äta lite (man blir väldans hungrig av att solbada vet ni) och Pixi kunde återgå till kelandet :-)

Och en stund senare gick hon också in, och Seelia gick ut för att ta en inspektionsrunda i rastgården och kolla så att allt var i sin ordning.

Förvisso är det fortfarande (sen-)sommar men tittar man på ljuset och färgerna på grönskan på dessa bilderna från i juli månad så inser man att det onekligen går mot höst nu. Grönskan i sena augusti är mer mättad, djupgrön och mörk, och luften har ett helt annat slags mättat ljus eller lyster. Jag må vara yrkesskadad men de där små nyansskillnaderna i färg och ljus är lika förunderliga som fascinerande vartenda år :-)

Hej i regnet

Den 17 juli 2012: 

Jag undrar om vädergudarna spelade tombola över sommarvädret i år, eller vad de hittat på för att få till allt detta regnande? Det regnar på kors och på tvärs, ösregn såväl som duggregn, allt kryddat med mer eller mindre skånsk blåst och en temperatur på sisådär 15-16 grader.

Vädergudarna måste fått upp tombolabollen med "Monsunregn" eller "Regnperiod" istället för "Fint sommarväder" när det gäller det östskånska vädret, och tyckt att AH, det var länge sen, det tar vi!.Hm.Jag säger som Seelia: "Määäh!!"

Katterna får vara inne medan jag stensätter, för säkerhets skull. Mellan skurarna får de komma ut och inspektera hur det går. Lillegutt blev som synes helt vild och exalterad när han fick se de första två raderna stenar på plats. "Hurra!" hojtade han och slängde sig ner i sand och grus och rullade runt som en speedad elektrisk ål. Lillegutt tycker av någon konstig anledning att det är jättekul att skita ner sig och var i lätt extas över all denna sand att rulla runt i! Kingston tyckte det var lite läskigt och spännande på samma gång och var i sitt fjolligaste esse när han trippade omkring i stengruset (ÅH vad det killar mellan tårna!) eller kom för nära den vilde mögtocken Lillegutt som for runt som en kinapuff. 
Dessvärre dog kamerabatteriet lagom tills katterna började klättra upp i den stora skottkärran som jag kör grus i. De ställde sig i tur och ordning i "fören" på skottkärran á lá den där berömda scenen från "Titanic"-filmen och spejade ut över innergården och såg mycket tuffa ut :-)

Som ni ser på bilden ovan så hålls det på att stensättas i rastgården "på riktigt" nu. Tidigare la jag bara ut stenarna provisoriskt för att kolla om de räckte, och för att dölja gräset för getterna... jag menar katterna. 

Jag har tappert trotsat regn och blåst och stått under ett parasoll och en liten pressenning (som hotat att blåsa bort) mellan regnskurarna denna veckan och är nästan, nästan helt klar med all stensättning nu. Idag hoppas jag att bli klar med det allra sista. Sen ska jag googla och försöka hitta någon motsvarighet till regndans - soldans? För nu måste väl det snart ta slut på regn där uppe i himlen? Hur mycket regn kan det finnas egentligen? 

I rastgården

Den 12 juli 2012:

För någon vecka sen var det fortfarande hyfsat sommarväder (denna veckan har mest bjudit på regn, regn och ännu mera regn) och jag passade på att ta lite bilder på katterna i rastgården. 

Kingston och Lillegutt gillar att ta en kvällsrunda och kolla in läget. Har man tur kan man även hitta någon nattfjäril eller mal att jaga :-)

Lillegutt har koll på läget och de andra betar gräs - surprise, surprise.

Kingston sniffar på persikoträdet - och han har även provsmakat bladen kan jag berätta. Kingston ägnar sig åt gräsätande mest för att Seelia och Lillegutt - de coola katterna! - gör det. Men Kingston har inte alltid alla knivar i lådan så han har inte helt fattat att det bara är gräs man ska äta. Nä, Kingston käkar lika gärna dragon, gräslök, persikoblad, maskrosblad och klöver som diverse ogräs och blommor.

Kingston vore inte Kingston om han inte kelade med persikoträdet :-) Snille Kingis-Kahn!

Seelia spanar in en humla. Jag har massor, massor med bilder från rastgården och på allihop står Seelia med huvet ner i nån grästuva eller med rumpan mot kameran och betar. Men här lyckades jag fånga henne "au naturel" - utan ett enda grässtrå i munnen!

Till sist fröken Pixi som älskar att solbada på det stekheta fönsterblecket. Pixi brukar trippa ut i rastgården som en riktig liten dam och har helt andra intressen än de andra tre gräsätarna när det gäller att vara utomhus. Det bästa är att ligga och sola sig som här på bilden, och bara insupa alla dessa dofter som sveper förbi. Ah! Me like! säger Pixi!

Chefen Seelia

Den 10 juli 2012: 

Seelia är chefen här i huset. Och enligt henne själv är hon nog chef i resten av Sverige, Norden, Europa, Världen, Vintergatan och Universum också. 

Som chef gäller det att hålla koll på saker och ting och att alla vet sin plats. I år har det varit enorma flockar med kråkor som dragit omkring mellan sädesfält och träd, och katterna har stått med lysande ögon och stirrat på dessa svarta, skrikande och gapande fåglar som dyker upp i hundratal och flaxar över rastgården. Fast lite jobbigt är det med dessa hundratals skräniga kråkor tycker katterna. Det blir ingen ro att tupplura utomhus när kråkorna sitter och har party i träden runtomkring och för ett väldans kackalorium. Men då ryter chefen Seelia till!

"Håll snattran med er kråkor!" hojtar hon.

"Så där ja, där fick de så de teg! Ha!"

Friden är återställd. Nu kan man återgå till att sola näsan i lugn och ro igen.

"Käka gräs?! Kittlar dödsskönt i kistan!"

Den 10 juli 2012:

Som jag tidigare har berättat är mina katters största intresse på semestern att käka gräs. They löööööv it. 
Det gör inte jag (jag säger bara "shit-and-slide" - googla så får ni se). Så i år har planen varit att lägga stenplattor i rastgården. I fjol tog jag upp en massa fyrkantiga stenplattor från en uteplats på husets framsida för att göra rabatter där, och så har jag fått lite överblivna betongstenar från päronen också att använda mig av. Och voila; efter lite pusslande så blev det ett ganska stiligt, mönstrat stengolv av dessa plattor:

I väntan på grus att sätta plattorna i, och för att få ett hum om huruvida plattorna skulle räcka över hela rastgården eller ej, och för att liksom gömma gräset för katterna, så har la jag ut plattor provisoriskt över hela gräsytan i rastgården. (JÄTTEONÖDIGT tyckte katterna. Var ska man nu käka gräs?)

Fast eftersom det varit mer regn än sol så har gräset frodats även under stenplattorna och sticker till katternas stora förtjusning upp mellan plattorna nu. Nam nam!

Finsmakaren Pixi - som är väldigt måttlig med gräsätandet; hon föredrar prassliga, vissna pelargonblommor - hugger in på en tuva.

"Tjenare Pixi! Haru nåt gott gräs där borta hos dig?" undrar Kingston.

"Ja OH vad det var gott! Bästa gräset ever!"

Mästergräsätaren her self; Seelia, lyckas alltid hitta de längsta och bästa grässtråna och de andra katterna blir väldans imponerade och kommer springande för att hjälpa Seelia att käka upp dem.

I dag ska jag börja sätta stenplattorna "på riktigt", grushögen ligger och väntar och såklart regnar det bara för det. Well, jag tar en kopp kaffe till och hinner kanske knåpa ihop ett blogginlägg till i väntan på uppehållsväder.