God Jul!

Sommarbilder från rastgården

Här är lite fler bilder från rastgården i sommar. Som jag skrev i förra inlägget så byggdes rastgården ut i år och det blev så fint! 

Har man blomsterälskande och synnerligen nyfikna katter kan det vara knepigt med blombuketter på bordet. Voila; häng en vas i taket! Här är det en massa malvor som hänger ovanför Lillegutts huvud när han dricker vatten. Lillegutt har en helt egen vattenskål på bordet; det första man måste göra när man kommer ut är nämligen att hoppa upp på bordet och dricka anser han.

Här är utbyggnaden i full gång och väggarna till vinkeln är resta. Jag flyttade blommor och rabatter till de "nya" rabatterna längs med utbyggnaden i början av sommaren för att växterna skulle hinna rota sig innan blomning. 

Takstolarna är resta! När bilden togs höll vi på att sätta nät på taket. Strax över 3 meter i takhöjd blev det.

Här lägger jag stenplattor i den ena nya delen av tillbyggnaden. Lillegutt tycker att det bästa som finns är att rulla sig i sand eller jord så man blir alldeles svart! Värsta groomingen! Lillegutt låg och gnuggade sig med tassarna i vädret när jag sopade sand i fogarna och var i sitt esse. Pixi - som avskyr att smutsa ner sig - kan ses längst ner till vänster i bild; noggrant, noggrant tvätta sina tassar som blev alldeles dammiga av sanden. Förskräckligt! 

Längs en av väggarna i vinkelutbygget ska det bli en jordgubbsrabatt. Lillegutt som är en soldyrkare av rigorösa mått testade om det var en solig rabatt så att jordgubbarna skulle trivas. Det var det! Nästa år lär det nog sticka upp två röda Lillegutt-öron mitt bland alla jordgubbar. 

Seelia - surikaten! Seelia fastnar sällan på bild i rastgården, hon har fullt upp med att jaga insekter eller käka gräs. Här spejar hon på en humla.

(Seelia hälsar att hon inte alls är så där tjock som det ser ut som på bilden; näe! Kameran lägger på MINST ett par hekto; det vet ju alla, och den där vinkeln är då inte alls nåt smickrande så taskmörten till matte kunde gott valt en bättre plats att stå och smygfotografera på!)

Stenplattorna räckte inte till hela markytan så i vinkelutbyggnaden är det singel. Pixi tyckte att det var lite äckligt att gå den. Hennes känsliga små trampdynor är inte alls vana vid sådant brutalt golv! Bättre då att kvickt hoppa upp på stolar eller bord som är betydligt behagligare för hennes små tassar. Och så får man en väldans trevlig utsikt på köpet!

Lillegutt i spenaten! 

Sista bilden för denna gången. Jag sådde kattgräs i en kruka på sensommaren och Lillegutt och Seelia käkade gräs så det sprutade ur öronen :-) 

Sensommarhälsning!

Det där med att uppdatera en blogg relativt ofta verkar inte vara min grej...! Nu har hela sommaren gått och inte en enda liten bild eller inlägg har jag fått till här - trots att jag plåtat katterna en masse när de solar utomhus, käkar dragon eller gräslök, solar i ett fönster, rejsar runt i rastgården, smyger på insekter och allt annat man kan ägna sommardagarna åt.
I väntan på att jag ska ta mig i kragen och lägga upp lite somriga inlägg (sisådär i efterhand) kommer det här en bild på katternas utbyggda rastgård så länge: 

Det är alltså vinkeln till vänster i bild som är själva utbyggnaden.Det blev väldigt bra med "högt i tak", och jag klurar redan på möjliga klätterväxter som kan slingra sig upp i nocken inför nästa sommar. Tittar ni noga så ser ni Lillegutt vid rastgårdens grind.

En sensommarbild till; inte på katterna men på dahlior och kronärtskockor i trädgården som var så fina i sensommarsolen.

Solbadargutten

Äntligen kom solen tillbaka! Lillegutt som varit lite deppig över allt regnande är mycket nöjd över att vårvärmen gjort come back! 

Actionkatten Seelia

I alla kattböcker står det att katten blir lugnare och mer stillsam med åren. Seelia, 9 år, har uppenbarligen inte läst de böckerna. Hon är en actionkatt utan dess like, helt klart hushållets mest energiska individ som har minimalt sömnbehov och ett munläder som bara vilar när hon sover.
Här är bilder på när Seelia ägnar sig åt att slänga runt med en till hälften uppäten Ikea-råtta:
(såklart är det Seelia som ätit upp råttan, det går åt sisådär en fem, sex råttor per år skulle jag tro, minst. Seelia sliter dem i bitar på löpande band!)

MJAOU! 

Katternas rastgård, då och nu

I år har jag storartade planer på att bygga ut katternas rastgård, och framförallt resa upp taket i vinkel för att få lite bättre takhöjd. Förrförra vintern när det kom en massa snö på en och samma gång så hann inte snön singla mellan nätets maskor på det platta taket utan blev liggande i flera dm tjocka massor över natten. Och BRAK sa det, så rasade en del av taket in, med nät och allt.
Takbjälkarna stagades upp underifrån i en provisorisk, men kanske inte så estetisk tilltalande, lösning förra sommaren vilket gjorde att takhöjden blev lite lägre än förut.
I vintras kom jag på idén om att resa upp taket i vinkel och bygga ut rastgården, och jag har skissat och ritat på olika varianter. Här ska byggas!

Här är bilder från hur rastgården såg ut precis när den var nybyggd 2010, och hur det såg ut i fjol, 2013. Rastgården är lite över 6 x 4 m, drygt 20-22 kvm stor.

Notera herrarna Kingston och Lillegutt som står och kelar vid rastgårdsdörren på översta bilden :-)
Och så här ser rastgården ut från en lite annan vinkel:

Tittar ni noggrant på översta bilden här ovanför så kan man se alla fyra katterna. Lillegutt på trappan, Pixi längst fram i hörnet, vid lavendelkrukan, Seelia vid krukan strax till höger, och i köksfönstret; precis under stupröret syns Kingston; som ett stort vitt Mumintroll!  

Som man kan se så har jag varit en ivrig och entusiastisk trädgårdsnisse och det har blivit så fint och lummigt med alla växter! Där det vita trämöblemanget med den stora parasollet står i gruset utanför rastgården regnar det dock myror. Jupp, det är helt sant. De sitter i den jättestora lönnen och kastar sig hjältemodigt ner på parasoll och möbler, och knappt kan man ställa en kaffekopp; än mindre en smörgås, på bordet förrän de hugade myrorna är där. Inte alls kul. Så i år är planen att bygga ut rastgården och flytta in det vita möblemanget så det befinner sig närmre huset och utanför kamikaze-myrornas lönn.
Fortsättning följer!

Var är du våren?

Först blev det soligt och jättevarmt, och perfekt balkonghäng-väder. Sen blev det kallt igen, och regnigt och blött. Inget balkongväder alls!
Lillegutt tycker att vårvädrets nycker är snudd på skandal. Så han har gått i ide och vägrar komma fram förrän solen och värmen är tillbaka (Lillegutt är en riktig fryslort).

"Är det nån värme än?" undrar Lillegutt och sticker fram sin fräkniga lilla näsa från filtarna och plirar mot det skarpa dagsljuset.
Jag kollar på termometern och konstaterar att det fortfarande bara är sisådär tio, elva grader ute, och på sin höjd lite soldis.
"Näe... då får det vá. Då går jag i ide lite till." suckar Lillegutt och försvann in under filten igen.

Så nu väntar vi.... och väntar. Var är du vårvärmen? Kom tillbaka! 

The Model

Pixi skickar en glamourös idolbild á lá "filmstjärna från förr" till sina beundrare. 

Själv nynnar jag på Kraftwerks "The Model" när jag bläddrar igenom ett gäng gamla Pixibilder på datorn. Pixi är proffs på att Strike a pose! Denna bilden är från 2010, men Pixi är såklart lika förtjusande idag, och i sommar firar hon sin nionde födelsedag.
(Pixi själv ligger i mitt knä i skrivande stund, och ackompanjerar mitt nynnande med högljudda snarkningar. Precis som det anstår en lite till åren kommen dam!)

Glad påsk!

För ett tag sen köpte jag ett gäng små påskkycklingar i pigga färger. De gjorde succé hos katterna (vilket egentligen inte var meningen, de skulle ju vara "fina på påskbordet", men nu är de söndertuggade och tuffsiga, snudd på skalliga). Katterna tyckte att detta var en fantastisk kul present, tänk att matte alltid kommer hem med så mycket kul som man kan leka med! 

Lillegutt var alldeles förundrad över färgprakten och kunde inte slita blicken från de små kycklingarna. Hans pyssligaste, moderliga sida var i sitt esse när han puffade med nosen på sina små vänner och nös när de killade honom på nosen.

"Jag ska sitta här och titta på dem... de är sååå fina! Den turkosa är nog min favorit... näe, den mörkrosa... eller nä; den gula..."
Men sen blev Lillegutt kissnödig så medan han gick på lådan så bad han tant Seelia passa kycklingarna. Seelia var inte svårövertalad, hon hoppade ner i sängen likt en jättestor hönsmamma och alla de små kycklingarna samlades vid hennes tassar.

"Nu är du snäll vid påskkycklingarna Seelia, du får inte tugga på dem!" sa jag; vis av tidigare erfarenheter när det gäller Seelia och pynt.
"Oh nääääääeeee, det skulle jag ALDRIG göra!" fnös Seelia indignerat. Och för att visa vilken fridsam och snäll katt hon är spärrade hon upp sina blåa ögon och såg lika oskyldig ut som ett litet lamm. Titta bara, snällaste katten i stan:

Men knappt hade jag vänt blicken mot kameran för att kolla batteriet förrän Seelia förvandlades likt en Mrs Hyde...

"Hehe....! Darra små påskkycklingar, darra av skräck!!" skrockade hönsmamman Seelia.

"NAMNAMNAMNAM!!!"

Påskpyntets skräck - aka Seelia - strikes again! 

...och jag måste nog säga att jag nog inte vill pynta påskbordet med de sorgliga stackars påskkycklingarna; de blev inte riktigt vad de en gång varit när de hade stiftat bekantskap med Seelias gaddar. 

Om ni hör nåt i luften som surrar...

...så är det bara Lillegutt som Hurrar! Nu är det vår!

Och är det vår ute så ska man banne mig vara på balkongen, fastän det är ganska kallt ute och pälsen ställer sig på ända. Och så ska man få lov att vara ute hur länge man vill också; inte behöva gå in när sjåp-matte tycker att man börjar bli blå om nosen. Det tycker i alla fall Lillegutt.
Han var ganska sur när jag bar in honom från årets balkongpremiär; fastän han var kall som en isbit och öronen darrade av vårkylan. "Det är bara premiärnerverna, då blir man lite darrig i örona vettú!" sa Lillegutt.

Nja, LITE varmare får det allt bli innan det blir balkonghäng på riktigt! 

Talk to the paw, påskkycklingar!

Seelia, husets äldsta katt; 9 år ung, är en synnerligen energisk och snacksalig siamespadda. Hon är också väldigt mån om att framställa sig själv som en TUFF brud i kaxig förpackning; och de där extra hektona på magen är faktiskt en del av en "respektingivande kroppshydda", inget annat, hävdar Seelia.
Husets samtliga leksaker har fått stifta bekantskap med Seelias huggtänder och hårda nypor, och Seelia själv är inte sen med att visa var skåpet ska stå. När ett gäng små fjuniga påskkycklingar gjorde entré i går så hojtade Seelia "TALK TO THE PAW!" Lillegutt var stum av beundran, och kycklingarna darrade av skräck och fasa när Demolitionkatten Seelia kastade sig över dem.  

Påskkycklingarna var införskaffade för att jag hade en idé om att ta fina påskbilder på katterna... men well; det borde jag veta vid det här laget att jag och katterna har helt olika åsikter om vad "fina bilder" är. Många bilder med de arma kycklingarna blev det, jag lovar att visa en del av dem lagom till påsk.

Vi skakar liv i bloggen igen!

Om det fortfarande är någon som kikar in på denna arma blogg som aldrig tycks uppdateras så vill vi bara säga HEJ! Nu ska vi ta oss i kragen och försöka bli bättre på att berätta om liv och leverne i det S*Mijmu Pix-iska hemmet. 

Hårddiskarna svämmar över av kattbilder, och frågar man katterna själva (siameser är lite egenkära och självupptagna, somliga mer än andra; hint hint Seelia) så borde hela vida världen darra av spänning inför varenda uppdatering från deras liv och vardag. Och nu har världen hållits i oviss spänning länge nog; enligt katterna alltså, och bör återigen få återkommande och hyfsat regelbundna uppdateringar från denna trios vardag.
Så Be Aware Världen; nu tar vi oss i kragen med bildbombandet! 

PS:
Jag har kopierat över en massa inlägg från förra bloggen; det är därför som det står datum från 2012/2012 överst i inläggen. 

Selfie enligt Seelia

Den 21 november 2013:

Seelia har snappat upp selfie-trenden och sticker numera in nosen i kameran så fort hon kan. Tätt, tätt intill linsen så att den immar igen.
På en selfie-kattbild är det uppenbarligen ju-mer-nos-destå-bättre som gäller. Seelia är stolt, hon har en gigantisk nos på alla bilder och är följaktligen skitsnygg!

Say Cheeeese!

Den 20 maj 2013:

Pixi - vår självutnämnda Supermodel - visar Seelia hur man agerar framför kameran. Ett stort och brett leende är det som gäller!

Seelia var måttligt intresserad av Pixis generösa foto-tips. Det enda som är kul med kameror enligt Seelia är om de har en rem som man kan bita i, och helst också bita/slita itu. Det är grejer det!

Balkongblomster

Den 20 maj 2013:

Pang! sa det och så gick det från smygande, begynnande vår till nära nog högsommarvärme på några få dagar. Åtminstone känns det så. Varmt som om det vore mitt i sommaren alltså.
Katterna - i synnerhet fryslorten och soldyrkaren no 1; Lillegutt, älskar att sitta på balkongen om eftermiddagarna och sola näsan och speja på skator.
Och käka blommor! Penséer är förvisso "ätliga", men de är betydligt trevligare som blommor på en liten trind penséplanta än som söndertuggad och uppspydd, sorglig liten rest i en kräkpöl, tycker jag. Fast vi har förvisso lite olika åsikter om den saken, katterna och jag.

Hej våren!

Den 8 maj 2013:

Efter en lååååång och kall vinter har det äntligen blivit vår. Lillegutt njuter i fulla drag på balkongen om eftermiddagarna, man kan aldrig få för mycket sol på näsan hälsar han!

En sol har slocknat

Den 9 februari 2013:

Min stora kärlek och vår älskade vän Kingston har somnat in. Han är djupt saknad av oss alla och det är så svårt att förstå att han är borta.

Även om alla katter är älskade så är det några av dem som är särskilt speciella i sitt slag, och lindar sig långt, långt in i hjärteroten på en. En sådan katt var Kingston. Så snäll, så glad och kelig; en knubbsäl och Mumin (med sin runda, vita mage), och en så tålmodig och dyrkad onkel.

Läs mer på hemsidan (www.mijmupix.se) om Kingston.

Konsten att få till fina julbilder

Den 16 december 2012:

Ibland slår inspirationen till och man tänker att NU ska jag försöka ta några jättefina julbilder på katterna. Med så fina och fotogeniska motiv - vad kan gå fel?
I dag var det en sån dag här, och för att verkligen få till lite Lucia/jul-stämning på bilderna så knåpade jag ihop två små stjärngossestrutar i lagom storlekar för herrarna Kingston och Lillegutt.

Stjärngossestrut no 1 provades på en yrvaken Kingston. Lillegutt vaknade och tyckte att det här såg väldigt festligt ut!

HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!! Lillegutt tyckte att detta var det roligaste han sett på år och dar!

Ungefär här började min fotoinspiration dala lite... Kingston poserade snällt men väldigtsömnigt i sin lilla stjärngossestrut, men såg snarare ut som Sven Melander i "Sällskapsresan 1" än en mysande julmisse.

Lillegutt fick också prova en stjärngossestrut. Jag hade fullt sjå med att peta på de sömniga motiven för att de skulle se vakna, söta och julfina ut. Det gick sisådär.

Nu var det Kingstons tur att skratta, Lillegutt såg jättearg och jätterolig ut!

Seelia blev irriterad på allt åbäkande och de där supertöntarna Lillegutt och Kingston i sina fjantiga hattar. De små stjärngossarna blev lite generade - och ännu mer sömniga - och tyckte att det räckte med Lucia-fånigheter för idag.

Nu somnade motiven. Mitt i fotograferingen.

Häpp! Så var det med den fotosessionen. God natt! hälsar Kingston & co

Tre generationer damer

Den 27 augusti 2012: 

I dagarna är det två år sen den senaste S*Mijmu Pix-kullen föddes. Tre oerhört efterlängtade och speciella små knattar såg dagens ljus. Tänk vad fort tiden går!
Idag satt jag och tittade igenom en mängd bilder på denna kullen och blev så nostalgisk (och kattungesjuk)! 

Här kommer det en liten bildkavalkad på tre generationer fantastiska, speciella och alldeles oerhört älskade siamesdamer! Först mamma och mormor Seelia, CH S*SeeSoo Soulmate. Seelia är svartsköldpaddsmaskad och är 7,5 år gammal - en tuff actionpadda i sina bästa år med andra ord :-)

Seelias dotter Lilly, S*Mijmu Pix Molli Minttu, är också svartsköldpaddsmaskad. Lilly är 4 år gammal och är en av de katter jag fött upp som lämnat ett alldeles särskilt avtyck i ens hjärta. Lilly föddes två dagar senare än sina syskon och kom till världen med en liten tuppkam på hjässan.
Visst är de lika varandra, mamma Seelia och dottern Lilly?

Här är Lillys dotter och Seelias barnbarn Pompeija; S*Mijmu Pix Tiger Lily, som alltså nyss fyllt två år. Pompeija fick diarré sitt andra dygn i livet och halkade efter syskonen i vikt den första tiden som liten. Men det här är en liten fighter och en riktig tiger ska ni veta! Pompeija var den tuffaste lilla kattunge man kan tänka sig och växte upp till en smäcker skönhet. Såväl Lilly som Pompeija har ärvt mamma/mormor Seelias mörkt, mörkt blå ögonfärg.

Bara för att Pompeija var en så rackarns söt liten bebis så kommer det en bild på baby-Pompeija också:

Ack ja, kattungar! De här små liven man har hos sig i drygt 14-15 veckor innan de flyttar till sina nya familjer - tänk vilka enorma avtryck de gör i ens hjärta!

Mer om dessa tre damer här ovan kan man läsa om, och se bilder på, på hemsidan:www.mijmupix.se
(Och skulle du som läsare vara intresserad av att bli fodervärd till en liten siames framöver så läs mer under fliken "kattungar" på hemsidan, eller kontakta mig för mer information)

Rastgårdens stensättning

Den 18 augusti 2012: 

Här kommer en liten uppdatering från katternas rastgård och den färdiga stensättningen.
(Eller rastgård och rastgård förresten; det är ju mer än så egentligen; inte bara ett rum för katterna utan även för oss tvåbenta, och alla blommor och växter. Uteum? Trädgårdsrum? Katt-pergola? Kärt barn har många namn och väldans uppskattad är vår gröna, sköna rastgård!)

Katterna inspekterade arbetet med stensättningen under hela arbetets gång, men det sista blev klart en sen kväll när det började mörkna ute så katterna fick vänta tills dagen efter med att ta en invigningsrunda på den helt färdiga stensättningen.

Kingston var helt förundrad över sanden och grusen som jag höll på att sopa mellan stenarna. Lite läskigt och killigt att gå på, men ganska coolt!

Lillegutt kastade sig ner på marken och gjorde värsta break dance-movesen på rygg och rullade runt som en helt vild och exalterad galning. Tjohej!
Kingston var först lite generad över Lillegutts galenskaper, men sekunderna senare rullade han också runt där i gruset som ett stort Mumintroll och gnuggade sig förtjust mot stenplattorna med alla tassarna i vädret. Myyyysigt! Grabbarna Grus = killarna som älskar att skita ner sig!

Så här blev rastgården åt ena hållet:

...och åt andra hållet:

Med stensättningen blev rastgården mer "enhetlig" och sammanhängande. Förut var det såväl gräs som små granitrosa gatstenar på markytan och det blev ett ganska rörigt och oroligt intryck med alla blomkrukor och växter till detta.
Parasollet fyndades på Ikeas sommarea och blev pricken över i! Pixi kom på att det var jättemysigt att ligga i skuggan under parasollet och kela med stolsdynorna:

Kingston - ständigt lika mån om att vara i centrum så att man inte ska glömma att kela med honom! - kom såklart springande och skulle också vara med på bild:

Pixi blev lite sur, tjockisen Kingston tog ju upp all plats så hon kunde inte kela med stolsdynan mer. Hmpf! Kingston posade för kameran och spann så det dånade. Notera hans fina leende på bilden här nedan :-)

Till sist tröttnade Kingston på att posa för kameran och begav sig in för att äta lite (man blir väldans hungrig av att solbada vet ni) och Pixi kunde återgå till kelandet :-)

Och en stund senare gick hon också in, och Seelia gick ut för att ta en inspektionsrunda i rastgården och kolla så att allt var i sin ordning.

Förvisso är det fortfarande (sen-)sommar men tittar man på ljuset och färgerna på grönskan på dessa bilderna från i juli månad så inser man att det onekligen går mot höst nu. Grönskan i sena augusti är mer mättad, djupgrön och mörk, och luften har ett helt annat slags mättat ljus eller lyster. Jag må vara yrkesskadad men de där små nyansskillnaderna i färg och ljus är lika förunderliga som fascinerande vartenda år :-)