I vårsolens glans - John Wayne och Tarzan look alikes

I helgen anordnades det lite spontant och entusiastiskt en John Wayne look alike-tävling här. Unge herr Eskil, FIN*Baila-Bailan Aika-Ässä, vann med hästlängder! Bara kolla in den här coola minen alltså!

Seelia var lite sur över att hon inte vann så hon anordnade en egen tävling: Vem-som-rejsar-fortast-och-fräckast-högst-upp-i-klätterträdet. Innan nån annan han blinka hade Seelia utsett sig själv som vinnare :-)
"Yay!" tjoade Seelia, och vinkade med en baktass till alla sina fans som var knockade av hennes fenomenala klätterskillls!

Moi! I am the new kid on the block!

Varmt välkommen lille FIN*Baila-Bailan Aika-Ässä, SIA e! 

Lillknatten har fullt upp med att bekanta sig med allt nytt och lära känna de nya kattkompisarna så jag har inte kunnat ta så många bilder av honom än. Han har ett helt otroligt fint temperament, spinner och kelar och är en så himla framåt och pigg liten gosse! Han har gigantiska tassar och kropp som en liten ranglig älg, med världens längsta svans. Och inte minst så har han en stamtavla som jag tycker väldigt, väldigt mycket om :-) 

Seelia 10 år!

Hipp hipp hurra för min Soulmate och favvopadda Seelia som fyller tio år idag! 

Seelia är en dam i sina bästa år, väldigt energisk och pratsam - och företagsam! Här ovan ser ni några av alla de mjukisdjur och leksaker som Seelia demolerat under årens lopp. Jag har inte haft hjärta att kasta bort allihop utan har sparat några av dem i en påse i städskåpet. Typ en liten Greatest Hits-samling.
"Fattas bara annat, de ska vara med på min retrospektiva utställning när jag blir gammal!" hojtar Seelia. Seelia ser nämligen detta nalle-trashande som ett ytterst seriöst och viktigt konstnärligt skapande. Seelia ägnar sig åt "dekonstruktion och undersökning av de besjälade föremålens insidor". Bara så ni vet.   
Här följer ett litet pärlband av några av Seelias omsorgsfullt omskapade Ikea-nallar:

Ovan: Två vita möss. Den högra är Work in progress som ni ser, endast bakbenen är uppätna och magen börjar bli lite demolerad och patinerad av kattmat. Kompisen bredvid är klar. Bara ryggrad, huvud och ett framben är kvar. Seelia är särskilt nöjd med den här råttan. Den har en fin balans.  

En anka, före och efter, eller "Ny" och "Inte så ny". De här kommer inte från Ikea, den har jag nog köpt på kattutställningar eller i djuraffären.
"Ett enkelt byte" kommenterar Seelia. 

Två huvudlösa stora råttor, och Pixis tassar i högre, övre hörnet (både Seelia och Pixi tyckte att Pixis tassar gjorde sig väldigt bra tillsammans med rått-tassarna på bilden).
De här råttorna är två av många som passerat Seelias gaddar genom åren. Hon börjar med att äta upp huvudet, sen svansen och sen tassarna. Sen är de inte roliga längre. 

Ikea-ormar. De här kan jag nästan gödsla med bara så många som passerat revy genom åren. Det ligger ormar överallt. "De har en bra spänst, trevliga att bita i och lätta att bära med sig" kommenterar Seelia.
Det finns även en annan, lite större Ikea-orm med sicksackmönster på ryggen, den är också väldigt poppis men lite platt och inte lika kul att bita i. 

En av alla många Ikea-råttor som Seelia håller på att bearbeta. Den saknar nos och ansikte, ett öra och större delen av ryggen. Den här bruna råttan får anses vara lite av en raritet. Det är annars främst de vita råttorna som Seelia föredrar, inte de bruna. 

Ett av Seelias ungdomsverk, det största i vår samling. En giraff, ca 45-50 cm hög en gång i tiden. Ett och ett halvt ben, hela långa halsen och större delen av ansiktet är uppätet.
"Den blev riktigt snygg" säger Seelia. 

Inför 10-årsdagen tömde jag påsen med Seelias samlade mästerverk på vardagsrumsgolvet för att forma dem till siffror. Seelia var väldigt förtjust över att återse sina gamla kompisar (de var nog inte lika förtjusta).
"Nääämen se, den där ormen jag åt upp julen -09!" utbrister Seelia. 

Här är de, en del av gänget och del av The Seelia Collection. Snart på en retrospektiv utställning om Seelia får som hon vill :-)