Tre generationer damer

Den 27 augusti 2012: 

I dagarna är det två år sen den senaste S*Mijmu Pix-kullen föddes. Tre oerhört efterlängtade och speciella små knattar såg dagens ljus. Tänk vad fort tiden går!
Idag satt jag och tittade igenom en mängd bilder på denna kullen och blev så nostalgisk (och kattungesjuk)! 

Här kommer det en liten bildkavalkad på tre generationer fantastiska, speciella och alldeles oerhört älskade siamesdamer! Först mamma och mormor Seelia, CH S*SeeSoo Soulmate. Seelia är svartsköldpaddsmaskad och är 7,5 år gammal - en tuff actionpadda i sina bästa år med andra ord :-)

Seelias dotter Lilly, S*Mijmu Pix Molli Minttu, är också svartsköldpaddsmaskad. Lilly är 4 år gammal och är en av de katter jag fött upp som lämnat ett alldeles särskilt avtyck i ens hjärta. Lilly föddes två dagar senare än sina syskon och kom till världen med en liten tuppkam på hjässan.
Visst är de lika varandra, mamma Seelia och dottern Lilly?

Här är Lillys dotter och Seelias barnbarn Pompeija; S*Mijmu Pix Tiger Lily, som alltså nyss fyllt två år. Pompeija fick diarré sitt andra dygn i livet och halkade efter syskonen i vikt den första tiden som liten. Men det här är en liten fighter och en riktig tiger ska ni veta! Pompeija var den tuffaste lilla kattunge man kan tänka sig och växte upp till en smäcker skönhet. Såväl Lilly som Pompeija har ärvt mamma/mormor Seelias mörkt, mörkt blå ögonfärg.

Bara för att Pompeija var en så rackarns söt liten bebis så kommer det en bild på baby-Pompeija också:

Ack ja, kattungar! De här små liven man har hos sig i drygt 14-15 veckor innan de flyttar till sina nya familjer - tänk vilka enorma avtryck de gör i ens hjärta!

Mer om dessa tre damer här ovan kan man läsa om, och se bilder på, på hemsidan:www.mijmupix.se
(Och skulle du som läsare vara intresserad av att bli fodervärd till en liten siames framöver så läs mer under fliken "kattungar" på hemsidan, eller kontakta mig för mer information)

Rastgårdens stensättning

Den 18 augusti 2012: 

Här kommer en liten uppdatering från katternas rastgård och den färdiga stensättningen.
(Eller rastgård och rastgård förresten; det är ju mer än så egentligen; inte bara ett rum för katterna utan även för oss tvåbenta, och alla blommor och växter. Uteum? Trädgårdsrum? Katt-pergola? Kärt barn har många namn och väldans uppskattad är vår gröna, sköna rastgård!)

Katterna inspekterade arbetet med stensättningen under hela arbetets gång, men det sista blev klart en sen kväll när det började mörkna ute så katterna fick vänta tills dagen efter med att ta en invigningsrunda på den helt färdiga stensättningen.

Kingston var helt förundrad över sanden och grusen som jag höll på att sopa mellan stenarna. Lite läskigt och killigt att gå på, men ganska coolt!

Lillegutt kastade sig ner på marken och gjorde värsta break dance-movesen på rygg och rullade runt som en helt vild och exalterad galning. Tjohej!
Kingston var först lite generad över Lillegutts galenskaper, men sekunderna senare rullade han också runt där i gruset som ett stort Mumintroll och gnuggade sig förtjust mot stenplattorna med alla tassarna i vädret. Myyyysigt! Grabbarna Grus = killarna som älskar att skita ner sig!

Så här blev rastgården åt ena hållet:

...och åt andra hållet:

Med stensättningen blev rastgården mer "enhetlig" och sammanhängande. Förut var det såväl gräs som små granitrosa gatstenar på markytan och det blev ett ganska rörigt och oroligt intryck med alla blomkrukor och växter till detta.
Parasollet fyndades på Ikeas sommarea och blev pricken över i! Pixi kom på att det var jättemysigt att ligga i skuggan under parasollet och kela med stolsdynorna:

Kingston - ständigt lika mån om att vara i centrum så att man inte ska glömma att kela med honom! - kom såklart springande och skulle också vara med på bild:

Pixi blev lite sur, tjockisen Kingston tog ju upp all plats så hon kunde inte kela med stolsdynan mer. Hmpf! Kingston posade för kameran och spann så det dånade. Notera hans fina leende på bilden här nedan :-)

Till sist tröttnade Kingston på att posa för kameran och begav sig in för att äta lite (man blir väldans hungrig av att solbada vet ni) och Pixi kunde återgå till kelandet :-)

Och en stund senare gick hon också in, och Seelia gick ut för att ta en inspektionsrunda i rastgården och kolla så att allt var i sin ordning.

Förvisso är det fortfarande (sen-)sommar men tittar man på ljuset och färgerna på grönskan på dessa bilderna från i juli månad så inser man att det onekligen går mot höst nu. Grönskan i sena augusti är mer mättad, djupgrön och mörk, och luften har ett helt annat slags mättat ljus eller lyster. Jag må vara yrkesskadad men de där små nyansskillnaderna i färg och ljus är lika förunderliga som fascinerande vartenda år :-)

Hej i regnet

Den 17 juli 2012: 

Jag undrar om vädergudarna spelade tombola över sommarvädret i år, eller vad de hittat på för att få till allt detta regnande? Det regnar på kors och på tvärs, ösregn såväl som duggregn, allt kryddat med mer eller mindre skånsk blåst och en temperatur på sisådär 15-16 grader.

Vädergudarna måste fått upp tombolabollen med "Monsunregn" eller "Regnperiod" istället för "Fint sommarväder" när det gäller det östskånska vädret, och tyckt att AH, det var länge sen, det tar vi!.Hm.Jag säger som Seelia: "Määäh!!"

Katterna får vara inne medan jag stensätter, för säkerhets skull. Mellan skurarna får de komma ut och inspektera hur det går. Lillegutt blev som synes helt vild och exalterad när han fick se de första två raderna stenar på plats. "Hurra!" hojtade han och slängde sig ner i sand och grus och rullade runt som en speedad elektrisk ål. Lillegutt tycker av någon konstig anledning att det är jättekul att skita ner sig och var i lätt extas över all denna sand att rulla runt i! Kingston tyckte det var lite läskigt och spännande på samma gång och var i sitt fjolligaste esse när han trippade omkring i stengruset (ÅH vad det killar mellan tårna!) eller kom för nära den vilde mögtocken Lillegutt som for runt som en kinapuff. 
Dessvärre dog kamerabatteriet lagom tills katterna började klättra upp i den stora skottkärran som jag kör grus i. De ställde sig i tur och ordning i "fören" på skottkärran á lá den där berömda scenen från "Titanic"-filmen och spejade ut över innergården och såg mycket tuffa ut :-)

Som ni ser på bilden ovan så hålls det på att stensättas i rastgården "på riktigt" nu. Tidigare la jag bara ut stenarna provisoriskt för att kolla om de räckte, och för att dölja gräset för getterna... jag menar katterna. 

Jag har tappert trotsat regn och blåst och stått under ett parasoll och en liten pressenning (som hotat att blåsa bort) mellan regnskurarna denna veckan och är nästan, nästan helt klar med all stensättning nu. Idag hoppas jag att bli klar med det allra sista. Sen ska jag googla och försöka hitta någon motsvarighet till regndans - soldans? För nu måste väl det snart ta slut på regn där uppe i himlen? Hur mycket regn kan det finnas egentligen? 

I rastgården

Den 12 juli 2012:

För någon vecka sen var det fortfarande hyfsat sommarväder (denna veckan har mest bjudit på regn, regn och ännu mera regn) och jag passade på att ta lite bilder på katterna i rastgården. 

Kingston och Lillegutt gillar att ta en kvällsrunda och kolla in läget. Har man tur kan man även hitta någon nattfjäril eller mal att jaga :-)

Lillegutt har koll på läget och de andra betar gräs - surprise, surprise.

Kingston sniffar på persikoträdet - och han har även provsmakat bladen kan jag berätta. Kingston ägnar sig åt gräsätande mest för att Seelia och Lillegutt - de coola katterna! - gör det. Men Kingston har inte alltid alla knivar i lådan så han har inte helt fattat att det bara är gräs man ska äta. Nä, Kingston käkar lika gärna dragon, gräslök, persikoblad, maskrosblad och klöver som diverse ogräs och blommor.

Kingston vore inte Kingston om han inte kelade med persikoträdet :-) Snille Kingis-Kahn!

Seelia spanar in en humla. Jag har massor, massor med bilder från rastgården och på allihop står Seelia med huvet ner i nån grästuva eller med rumpan mot kameran och betar. Men här lyckades jag fånga henne "au naturel" - utan ett enda grässtrå i munnen!

Till sist fröken Pixi som älskar att solbada på det stekheta fönsterblecket. Pixi brukar trippa ut i rastgården som en riktig liten dam och har helt andra intressen än de andra tre gräsätarna när det gäller att vara utomhus. Det bästa är att ligga och sola sig som här på bilden, och bara insupa alla dessa dofter som sveper förbi. Ah! Me like! säger Pixi!

Chefen Seelia

Den 10 juli 2012: 

Seelia är chefen här i huset. Och enligt henne själv är hon nog chef i resten av Sverige, Norden, Europa, Världen, Vintergatan och Universum också. 

Som chef gäller det att hålla koll på saker och ting och att alla vet sin plats. I år har det varit enorma flockar med kråkor som dragit omkring mellan sädesfält och träd, och katterna har stått med lysande ögon och stirrat på dessa svarta, skrikande och gapande fåglar som dyker upp i hundratal och flaxar över rastgården. Fast lite jobbigt är det med dessa hundratals skräniga kråkor tycker katterna. Det blir ingen ro att tupplura utomhus när kråkorna sitter och har party i träden runtomkring och för ett väldans kackalorium. Men då ryter chefen Seelia till!

"Håll snattran med er kråkor!" hojtar hon.

"Så där ja, där fick de så de teg! Ha!"

Friden är återställd. Nu kan man återgå till att sola näsan i lugn och ro igen.

"Käka gräs?! Kittlar dödsskönt i kistan!"

Den 10 juli 2012:

Som jag tidigare har berättat är mina katters största intresse på semestern att käka gräs. They löööööv it. 
Det gör inte jag (jag säger bara "shit-and-slide" - googla så får ni se). Så i år har planen varit att lägga stenplattor i rastgården. I fjol tog jag upp en massa fyrkantiga stenplattor från en uteplats på husets framsida för att göra rabatter där, och så har jag fått lite överblivna betongstenar från päronen också att använda mig av. Och voila; efter lite pusslande så blev det ett ganska stiligt, mönstrat stengolv av dessa plattor:

I väntan på grus att sätta plattorna i, och för att få ett hum om huruvida plattorna skulle räcka över hela rastgården eller ej, och för att liksom gömma gräset för katterna, så har la jag ut plattor provisoriskt över hela gräsytan i rastgården. (JÄTTEONÖDIGT tyckte katterna. Var ska man nu käka gräs?)

Fast eftersom det varit mer regn än sol så har gräset frodats även under stenplattorna och sticker till katternas stora förtjusning upp mellan plattorna nu. Nam nam!

Finsmakaren Pixi - som är väldigt måttlig med gräsätandet; hon föredrar prassliga, vissna pelargonblommor - hugger in på en tuva.

"Tjenare Pixi! Haru nåt gott gräs där borta hos dig?" undrar Kingston.

"Ja OH vad det var gott! Bästa gräset ever!"

Mästergräsätaren her self; Seelia, lyckas alltid hitta de längsta och bästa grässtråna och de andra katterna blir väldans imponerade och kommer springande för att hjälpa Seelia att käka upp dem.

I dag ska jag börja sätta stenplattorna "på riktigt", grushögen ligger och väntar och såklart regnar det bara för det. Well, jag tar en kopp kaffe till och hinner kanske knåpa ihop ett blogginlägg till i väntan på uppehållsväder. 

Från frö till planta

Den 10 juni 2012:

I fjol beställde jag ett helt gäng med olika fröer sent i juli/augusti nånting (jag vet, liiiite väl sent på säsongen! Men bienner ska tydligen kunna sås på sensommaren så helt fel ute var jag nog inte). 

Som synes på bilden ovan var entusiasmen på topp när fröpåsarna anlände ett par dagar senare! Pixi satt och tittade på när jag sorterade påsarna och tyckte att det var väldigt spännande, men Lillegutt fattade inte alls det roliga med att vara nogran och ordningsam. Han gick hämtade sin gröna skallerorm och sekunderna efter att detta fotot togs så var fröpåsarna utspridda över hela golvet och Lillegutt rejsade runt och sprätte i allting och slängde omkring med skallerormen. (Pixi och jag suckade lite över Lillegutts bristande ordningsinne men Lillegutt var i sitt esse!)
Jag ser för mig Sommarljus tillsammans med Jätteverbena och något silvrigt gräs till en rabatt framför katternas rastgård och tror att det kan bli väldigt fint.
En sak är dock säker - de små fröna ska sås utom räckhåll för virvelvinden Lillegutt!

En del av dessa frön har såtts nu i vår, vissa har tagit sig, andra inte alls. Några ska sås nu i juni när vi kommer ner till sommarhuset i Skåne. Någon som sått och lyckats övervintra Sommarljus (Gaura lindheimeri)? 

Här ovan ser ni das Virvelvind himself; den glade Lillegutt :-)