The Model

Pixi skickar en glamourös idolbild á lá "filmstjärna från förr" till sina beundrare. 

Själv nynnar jag på Kraftwerks "The Model" när jag bläddrar igenom ett gäng gamla Pixibilder på datorn. Pixi är proffs på att Strike a pose! Denna bilden är från 2010, men Pixi är såklart lika förtjusande idag, och i sommar firar hon sin nionde födelsedag.
(Pixi själv ligger i mitt knä i skrivande stund, och ackompanjerar mitt nynnande med högljudda snarkningar. Precis som det anstår en lite till åren kommen dam!)

Glad påsk!

För ett tag sen köpte jag ett gäng små påskkycklingar i pigga färger. De gjorde succé hos katterna (vilket egentligen inte var meningen, de skulle ju vara "fina på påskbordet", men nu är de söndertuggade och tuffsiga, snudd på skalliga). Katterna tyckte att detta var en fantastisk kul present, tänk att matte alltid kommer hem med så mycket kul som man kan leka med! 

Lillegutt var alldeles förundrad över färgprakten och kunde inte slita blicken från de små kycklingarna. Hans pyssligaste, moderliga sida var i sitt esse när han puffade med nosen på sina små vänner och nös när de killade honom på nosen.

"Jag ska sitta här och titta på dem... de är sååå fina! Den turkosa är nog min favorit... näe, den mörkrosa... eller nä; den gula..."
Men sen blev Lillegutt kissnödig så medan han gick på lådan så bad han tant Seelia passa kycklingarna. Seelia var inte svårövertalad, hon hoppade ner i sängen likt en jättestor hönsmamma och alla de små kycklingarna samlades vid hennes tassar.

"Nu är du snäll vid påskkycklingarna Seelia, du får inte tugga på dem!" sa jag; vis av tidigare erfarenheter när det gäller Seelia och pynt.
"Oh nääääääeeee, det skulle jag ALDRIG göra!" fnös Seelia indignerat. Och för att visa vilken fridsam och snäll katt hon är spärrade hon upp sina blåa ögon och såg lika oskyldig ut som ett litet lamm. Titta bara, snällaste katten i stan:

Men knappt hade jag vänt blicken mot kameran för att kolla batteriet förrän Seelia förvandlades likt en Mrs Hyde...

"Hehe....! Darra små påskkycklingar, darra av skräck!!" skrockade hönsmamman Seelia.

"NAMNAMNAMNAM!!!"

Påskpyntets skräck - aka Seelia - strikes again! 

...och jag måste nog säga att jag nog inte vill pynta påskbordet med de sorgliga stackars påskkycklingarna; de blev inte riktigt vad de en gång varit när de hade stiftat bekantskap med Seelias gaddar. 

Om ni hör nåt i luften som surrar...

...så är det bara Lillegutt som Hurrar! Nu är det vår!

Och är det vår ute så ska man banne mig vara på balkongen, fastän det är ganska kallt ute och pälsen ställer sig på ända. Och så ska man få lov att vara ute hur länge man vill också; inte behöva gå in när sjåp-matte tycker att man börjar bli blå om nosen. Det tycker i alla fall Lillegutt.
Han var ganska sur när jag bar in honom från årets balkongpremiär; fastän han var kall som en isbit och öronen darrade av vårkylan. "Det är bara premiärnerverna, då blir man lite darrig i örona vettú!" sa Lillegutt.

Nja, LITE varmare får det allt bli innan det blir balkonghäng på riktigt! 

Talk to the paw, påskkycklingar!

Seelia, husets äldsta katt; 9 år ung, är en synnerligen energisk och snacksalig siamespadda. Hon är också väldigt mån om att framställa sig själv som en TUFF brud i kaxig förpackning; och de där extra hektona på magen är faktiskt en del av en "respektingivande kroppshydda", inget annat, hävdar Seelia.
Husets samtliga leksaker har fått stifta bekantskap med Seelias huggtänder och hårda nypor, och Seelia själv är inte sen med att visa var skåpet ska stå. När ett gäng små fjuniga påskkycklingar gjorde entré i går så hojtade Seelia "TALK TO THE PAW!" Lillegutt var stum av beundran, och kycklingarna darrade av skräck och fasa när Demolitionkatten Seelia kastade sig över dem.  

Påskkycklingarna var införskaffade för att jag hade en idé om att ta fina påskbilder på katterna... men well; det borde jag veta vid det här laget att jag och katterna har helt olika åsikter om vad "fina bilder" är. Många bilder med de arma kycklingarna blev det, jag lovar att visa en del av dem lagom till påsk.

Vi skakar liv i bloggen igen!

Om det fortfarande är någon som kikar in på denna arma blogg som aldrig tycks uppdateras så vill vi bara säga HEJ! Nu ska vi ta oss i kragen och försöka bli bättre på att berätta om liv och leverne i det S*Mijmu Pix-iska hemmet. 

Hårddiskarna svämmar över av kattbilder, och frågar man katterna själva (siameser är lite egenkära och självupptagna, somliga mer än andra; hint hint Seelia) så borde hela vida världen darra av spänning inför varenda uppdatering från deras liv och vardag. Och nu har världen hållits i oviss spänning länge nog; enligt katterna alltså, och bör återigen få återkommande och hyfsat regelbundna uppdateringar från denna trios vardag.
Så Be Aware Världen; nu tar vi oss i kragen med bildbombandet! 

PS:
Jag har kopierat över en massa inlägg från förra bloggen; det är därför som det står datum från 2012/2012 överst i inläggen. 

Selfie enligt Seelia

Den 21 november 2013:

Seelia har snappat upp selfie-trenden och sticker numera in nosen i kameran så fort hon kan. Tätt, tätt intill linsen så att den immar igen.
På en selfie-kattbild är det uppenbarligen ju-mer-nos-destå-bättre som gäller. Seelia är stolt, hon har en gigantisk nos på alla bilder och är följaktligen skitsnygg!

Say Cheeeese!

Den 20 maj 2013:

Pixi - vår självutnämnda Supermodel - visar Seelia hur man agerar framför kameran. Ett stort och brett leende är det som gäller!

Seelia var måttligt intresserad av Pixis generösa foto-tips. Det enda som är kul med kameror enligt Seelia är om de har en rem som man kan bita i, och helst också bita/slita itu. Det är grejer det!